Allt från himmel till jord

Början är alltid det svåraste. Ska man säga hej, hejsan, hallå, hallåå eller hallååå? Hur många å:n? Hur många är inte för många och inte för några? Borde jag säga något mer än hallåxx ("å" x-antal gånger)? Eftersom det råder fullständig diktatur på den här bloggen (som förövrigt inte kan kallas blogg utan mer en "här-skriver-jag-en-gång-om-året-om-ens-det-bortsett-från-när-det-helt-plötsligt-dyker-upp-en-bild-på-HEMSKT-MYCKET-BRÖD" sida) väljer jag att lösa problemet genom att hoppa över allt vad som har med en början att göra. Istället hoppar jag direkt in i vad jag har å säga.

 

*hopp* Klockan är 20:09 och det är torsdagskväll (japp, detta är ett tidsinställt inlägg så att det jag ska till att skriva förblir hemligt ett litet tag till). På högsta volym spelar jag Stationen av Miriam Bryant, känner mig kreativ och stressad. Mycket ska in på kort tid. Det är en dag efter förintelsens minnesdag, en dag innan ett sånt där "bryr-mig-egentligen-inte-ett-smack-och-tycker-detta-är-helt-ointressant" prov, en dag innan vi ska lura skiten ur Hedvig, en och en till dag innan hennes riktiga 18årsdag och 15 dagar kvar till min. "Forever young" sjöng man på högstadiet. No more säger jag nu. Snart klappar 40-årskrisen en på ryggen och oavsett om man vill eller inte får man hälsa den välkommen..betala räkningar...försörja sig...veta vad administrationsavgift betyder och kunna säga vilket pensionsbolag som gynnar en mest. Vet inte ens vad jag nyss skrev. Än är jag inte skylldig att googla det, MEN DET ÄR HEDVIG (=du, eftersom du är den enda som kommer läsa detta) OM BARA NÅGRA TIMMAR!!! Och juste, sa jag att vi skulle lura skiten ur henne (dig)? Hon (du) tror alltså att hon (du) ska komma på en helt vanlig "träffa-Wilma-och-Chanelle-dricka-lite-te-och-prata" sammankomst, men så är självklart inte fallet! Ja men HALLÅ, det är ju för arton hennes (din) 18årsdag!! Frida, Alicia och Chanelle åker med mig hem efter skolan imorgon, vi fixar, pysslar, lagar, blåser, slår in, dukar, byter osv till Hedvig (du, aa du fattar...) kommer klockan 18 i tron om att dricka lite te (japp, te - i detta sällskap dricker vi inget annat, inte ens när folk fyller 18) - men i själva verket kommer där finnas folk som blåser serpentiner och gör vad man gör när en fyller 18. Allt är planerat in i minsta detalj...
   Jag har just gjort klart tårtan, det enda som saknas är lite ferraribilar och 18 tårtljus. Jag är alltså som förstått tårtfixare, men även utreymmes- och låt-och-lekansvarig. Frida är drickafixare, Alicia snacksbestämmare och beslutare medan Chanelle är vice ordförande. Skämt o sido, hon är pizzabudet. Jag hoppas att allt kommer bli lyckat. Vi försökte värva Philip till kalaset, men han kunde inte. Dealen blev att vi skulle sätta upp bilder på honom runt om i hela huset... Men vi får se hur det går... Det som återstår att göra nu är att börja värma upp uterummet, förbereda allt så det går så smidigt som möjligt imorgon för att hinna klart innan hedersgästen anländer. HURRA JIPPI TJOHO JAAA! *ballongemoji*
   Jag vet inte vad en säger till en som fyller 18, särskilt inte när det gäller en av sina närmsta vänner. En sådan vän som det räcker med att ge en blick, om ens det ibland, för att hen ska förstå vad en menar. En vän som kan läsa mellan raderna och en vän som är så lika men ändå så olika. En såndär vän som alla borde ha, men som långt ifrån alla har. Säger man grattis? Ja, men vad mer? Grattis med tre eller fyra å:n? Kanske att jag kan säga ungefär såhär:

GRATTIS PÅ 18 ÅRSDAGEN HEDVIG! 18 ÅR!! Minns när min kusin Mikaela fyllde 18 år och jag fick äran att dekorera ett kort till henne, jag tyckte det var så otroligt stort. Hon var ju 18 liksom, hon kunde dricka vin (även om jag inte visste mer om det än att det var något som riktigt stora vuxna drack), köra bil (om hon hade körkort, för det visste jag att man behövde för att köra bil), åka till Finland och inte minst kunde hon kalla sig vuxen. VUXEN. Sug på den du, det är just vad du blivit. Vet dock inte om man känner sig så vuxen? Men jag kan ju inte säga något eftersom jag inte vet hur det är att vara vuxen. Du får gärna skicka mig ett brev när du får tid någon gång i ditt numer fullspäckade vuxenliv. Skulle vara trevligt att få en vuxens syn på det hela.
   Jag vill att du ska veta att jag tycker att du är bra. Alltså riktigt BRA. Du är en bra tumvantestickare, en bra frystamackorkock, en bra "helt-plötsligt-dyka-på-bästisar-i-tunnelbanan" person, en bra ferraribilsförare och sist men inte minst en bra vän. Minns när vi cyklade på fritids, när vi (/du) ägde (/ägde ut) alla andra (/mig) (förutom Svante) på matte, när vi spekulerade om hålet i väggen uppe i trapporna vid syslöjden, när vi skapade "inte-panika-inför-prov" pakten, när vi åkte fel i tunnelbanan och hamnade i Gärdet och när elefanter plötsligt blev en grej. Det är alltid svårt att komma på bra presenter, men denna gången blev jag riktigt nöjd. En påminnelse till dig att inte glömma bort mig, nu när du påbörjar ditt upptagna hektiska vuxenliv alltså. Jag tycker att det ligger ett stort värde i den lilla nyckelringen och jag hoppas att du också tycker det. Dessa (alltså DESSA) bokstäverna är också en liten del av din present. Här kommer lite fler: GRATTIS DIN GAMLING! Kanske att det inte är så dumt ändå det där med att fylla vuxen, kanske att det inte är så farligt som jag framställt det. Det medför en väldans massa bra saker också - som att kunna åka båt du vet. Hoppas verkligen du var seriös, för jag har aldrig varit mer seriös. Och du, du är ju inte gammal - du är ju vintage. Eller?