Ett evigt gnyl
Hej kompisar!
Här sitter jag (föreställ er...) med ett päron i högsta hugg, snart krossas det mellan mina tänder för att ta vägen förbi magen.
Jaupp, det är så jag har det en tisdagseftermiddag som denna. Hoppas ni har en lika bra tisdagseftermiddag som jag har. Snart ska jag laga min blivande paradrätt (...får väl se om det blir sanning också...) och bjuda (förgifta...*host*) min familj på den. Bulgur med fetaostsås och kikärter.
En snabb och onödig fakta om mig: Tycker att kikärter är bland det värsta som finns.
Idag var det matteprov. Egentligen får jag varken prata eller "gnyla" över det för min vän Hedvig förrän vi har fått se provresultatet, men jag tänker inte lyssna på det nu. Vi körde leken "Inte gnyla-om-provet-förrän-vi-har-fått-tillbaka-det leken börjar nu, den som gnyl-om-provet i förväg åker ut. Från och med nu!" på matrasten, och vad jag vet pågår den fortfarande. Eller nja, inte längre - eftersom jag nu tänker gnyla över det.
Gnyyyl. Gnylgnygnyyylll. Gngngnyyll. Grnyylaa. Gnyl.
Nu har jag skrivit "gnyl" så många gånger så jag vet inte ens om det heter så längre... Vilket fult ord förresten...
Om jag lyckas göra min maträtt någelunda god kanske jag är snäll och ger er recept, då kan ni också göra min blivande paradrätt med smaskiga kikärter.
Gammal bild - gammal som i en vecka.